Elvis berättar

Elvis berättelse

Jag är familjens riktiga goseplutt – stor och kraftig men 100% snäll. Jag heter egentligen Lloyd Willners Koenigsegg och det är husse som drog den aviga och långsökta parallellen med ”Koenig” = Kung = the King = Elvis. Till vardags kallas jag ofta Snällvis-Elvis, de som träffat mig förstår varför.

Elvis med syskon

Här är jag – nånstans…

Jag växte upp med två tjejer, Biscayne och Javelin, som bara var lite äldre än jag så matte o husse hade fullt sjå att hålla koll. Det innebar att jag inte hann med att vara ute bland folk så jag var väldigt blyg för främmande i början. Jag tror matte o husse har lite dåligt samvete för det, men nu har jag lärt mig att även okända för det mesta är kuliga typer.

Mina intressen är, eftersom jag ju är en grandis, att ligga o slappa i soffan, sängen eller bara på golvet. Busa är inte så dumt det heller, jag kan ju reta morsan om jag vill – inte alla valpar som har morsan kvar hemma efter 8 veckor. Jag gillar att gräva och böka ute i trädgården men för det mesta är jag en riktigt snäll pöjk.

Husse o matte (o de flesta andra jag träffar på) säger att jag är stor men vaddådå, jag gillar mat och med en mamma som Hawkie så är det väl ingen som direkt är förvånad.

Snälla Elvis

Snällvis Elvis, inget elakt här inte.

Livet på Udderud är ganska okomplicerat, mat, bus o kel. När jag blir större kanske till o me lite vuxnare lekar med nån tjej , det hoppas i alla fall husse o matte. De får allt vänta till jag är kollad med den där kameran man kollar höfter med. Jag tror att det kommer att se bra ut, jag hoppar o studsar ute så jag är vältränad överallt.

Elvis vilar på rygg

 

Nä nu får ni inte veta mer om mig, det här har tagit på krafterna. Jag har märkt att den bästa vilan efter en sån mental ansträngning är uppåner.

Kram på er o framför allt:

kram på mig!