Cheyenne berättar

Cheyennes berättelse

Cheyenne ståendeCheyenne heter jag och är gladare än alla andra glada vovvar tillsammans åtminstonde min svans. Den har levt ett eget liv sen jag kom till Udderud ca 3 månader gammal. Vad man än gör och säger still mej så går svansen. Sover jag så går svansen bara någon öppnar munnen. är det ett eget liv i den? Något att forska i kanske för jag vet inte, den rör sig helte enkelt bara.

CHeyenne med hästen Monia

Som liten tjej var jag som alla andra valpar alltid nyfiken på allt på gården. Hästarnas vän gällde det att etablera snabbt för att få ta del av deras godsaker. De var lite läskiga i början men det gick över. Gäller bara att låta bli bakbenen!

Sen hade jag en annan sak för mig som jag faktiskt kan använda än idag. Släpp lös mig och du får tji på att du få tag på mej. Fråga Torstens (Liza) matte vad hon tyckte om att jag var lös på en parkering med stora vägen i närheten och hon inte kom nära mej. Varför jag gör så? Varför ska de bestämma när jag ska komma när jag kommer självmant då jag tycker det är dags. När jag vill så kommer jag ju och hänger på benen för att bli klappad. Korkade människor som inte fattar nada, jag har ju kommandot.

Cheyenne sitter med rynkig rygg i stolenSitta fint är jag speciellt bra på. Sitter som en drottning på tronen för visst är jag väl vacker. Det säger alltid matte till mej så jag har lärt mej att sträcka på huvudet lite extra. Rynkig? Vad menar du? Jag har just talat om att jag är en vacker drottning så sluta upp med de påståendena. Skulle jag vara fet?

Jag har alltid försökt den slanka linjen men maten är ju så god att jag inte kan låta bli. Häromdagen sa matte något om att banta för det var fyrkantigt över ryggen. Hon måste ha menat sig själv.

Jag har full sjå att fostra alla tonåringar som finns i huset. Jag brukar placera ben lite strategiskt från min liggplats och ha ett halvt öga öppet så jag minsann kan se när de kommer smygande. Då far jag upp med fart och säger att nu ger du sjutton i dessa dumheter. De kryper så snällt därifrån och jag kan gäspa lite nonchalant och lägga mej på min plats igen. Ohängda slynglar som tor att jag inte vet min bestämda roll i huset som en av poliserna tillsammans med Hawkie. Surkärringar säger matte och husse. Vet inte vad det betyder men det är säkert något gulligt och positivt de säger till oss.

Hawkie ja min alldeles speciella kompis. Hon är lite äldre än mig men inte mycket. Vi har alltid varit bästa vänner med lite lekbråk emellan oss ibland. Jag kan ju inte låta bli att retas med henne. Det slutar visserligen alltid på samma sätt, suck! Hon blir alltid arg. Hoppar upp på mej och morrar. Jag får böja ned huvudet, vifta på svansen så den nästan snurrar och säga förlåt jag vet att du vill att jag slutar nu. Lovar ska inte göra om det igen (åtmonstonde på någon timme, hi hi).

Cheyenne med Hawkies valparSom en sorts ”lillasyster” jag blivit till Hawkie så fick jag rycka i och hjälpa till med hennes valpar ibland. Mina var ju redan utflugna de flesta så det var väl bara att finna sig i det hela. Städningen fick hon sköta själv men att var lite barnvakt med att hålla koll och säga ifrån när leken blev för mycket var ju helt ok.

Hawkie hjälpte ju mej att städa efter mina valpar och var lite lekmamma till dem så det är klart att vi hjälps åt. Fast nog var det skönt när mina egna försvann så jag fick lite mer tid för mej själv igen.

Jag och matte har varit på många äventyr tillsammans mest på sådana där konstiga ställen där vi springer runt för att visa oss i en ring. Matte pratar alltid mycket med mej i ringen så att jag inte ska hoppa upp på henne. Hon vill att jag ska stå still men svansen kan hon bara glömma att få stopp på. Det är ju så spännande och allt vi gör är ju så roligt. Jag måste ju få utlopp för energin någonstans.

CHeyenne med Ingela på en bilträffFast ibland är vi bland en massa bilar och tittar runt. Hon påstår att jag är döpt efter en sån där plåtgrej man åker i nån pickupaktig sak. Vet inte vad jag har för liknelse till en sån. Men folk överallt är snälla och pratar. Att det låter från bilarna är jag så van från gården hemma när husse håller på att fixa och dona i dom. Det låter hemtamt.

 

Jag försöker alltid smita med när matte ska någonstans men det är inte alltid jag lyckas. Hon brukar prata med mej och säga att det finns allergiker så jag kan inte vara med. Allergiker vad är det för något? Säkert något man kan äta, hon tänker på min snygga figur snälla matte så jag får väl vara hemma vid dessa tillfällen då.

Cheyenne ligger och vilar i en stolAnnars går livet sin stilla gång på gården och jag har mina egna påhitt på dagarna med att som jag tidigare berättat fostra ungdomar eller vara ute och smita en tur till skogen eller äta hästbaj.

En och annan gång testar jag även tålamodet på husse genom att stirra på honom när han äter och producera sega slimeliknande saker i munnen. Men efter allt jobbande under dagen är det dags att sova i min stol eller en go soffa.